Karuseller och en snäll byggdansman
Haj haj!
Mamma har haft ont i huvudet ett par dagar,
så datorn har varit avslagen.
Men nu!
nu kör vi resten av när Göteborg hade äran att ha mej där.
Vi börjar när vi åkte vattenkarusellerna.
och blev väääldigt blöta.
Först åkte vi en vattenkarusell där man sitter i en stock,
sen en där man sitter i en rund båt
och så sprutar och skvätter det vatten från överallt.
Så här såg vi ut efter karusellerna.
Mamma hade en jacka på sej för det började bli lite kyligt,
men den blev så blöt så hon kunde inte ha den mer sen.
Det syns inte hur blöt jag är,
för jag är ju så liten.
Fast jag var faktiskt inte så jätteblöt,
mamma skyddade mej för att jag inte skulle bli förkyld.
Här är jag med mina och mammas kompisar,
Dani, Ana och Zarassa.
De är också väldigt blöta,
och de tycker om mej jääättemycket!
Det här är Dani, jag och mamma i en spegel precis innan vi åker till hotellet,
alla fryser och är trötta efter 8 timmar på Liseberg.
Jag ser inte riktigt ut som mej själv,
tycker jag.
När vi kommer till hotellet värmer jag mej vid brasan...
...och slappar i en fåtölj.
Sen, när jag ska gå upp till rummet och lägga mej,
träffar jag en man som mamma säger är bra på att bygga men inte på att dansa.
Han heter Willy, och ser ut så här:
Han är med i ett sånt program där de gör hus fina.
Och så har han dansat i ett annat program.
Han var väldigt snäll och trevlig och rolig.
Han tyckte att jag är söt och sa att jag ser snäll ut,
och det är jag så klart.
Han frågade om vad jag gjort på dan,
och var jag kommer från och sånt.
Och så tyckte han synd om mej för att jag inte fick åka Balders och Kanonen.
Han kallade mej för Baktus hela tiden,
men det gör inget.
Man ska inte vara så petig, tycker jag.
Sen var jag jättejättetrött och somnade som en stock!
Mamma stannade uppe en stund till och drack nån vuxendricka.
Och pratade med några som hon kallar för hillbillys utanför hotellet.
Hon berättat att den ena hade svart-och-vitrutiga myggjagare
(det är nån slags skor)
ett par bil-meckar-jeans
en blå T-shirt som det stod Sex, drugs & dansband på
och en svart skinnväst
och en massa saker i håret som gjorde att det låg bakåt och glänste jääättemycket
fast han hade inget hår upp på huvudet,
bara på sidorna.
Hon har skrattat väldigt mycket åt det,
Dani också.
Men mest skrattade de åt T-shirten.
Fast jag förstår inte vad det betyder,
och mamma vill inte säga.
På morgonen åt vi den godaste, största frukost jag ätit nååågonsin...
...och sen drabbades jag av matkoma,
precis som mamma varnade mej för att jag skulle göra om jag åt allt det
Jag var tvungen att ligga i soffan och vila sen,
det är inte bara för små zebror att äta så mycket.
Sen promenerade vi lite för det var fint där vi bodde,
sen var det dags att åka hem igen.
Jag var så trött så jag orkade inte ens sitta upp ordentligt,
och jag busade iiingenting på hela vägen,
jag bara sov.
Under den här resan har jag verkligen rest mycket;
tåg, bil, buss, pendeltåg och taxi.
Och så har jag fotats med två kändisar.
Och bott på ett fint hotell.
Och åkt torra och blöta karuseller
(fast inte Atmosfear, Balder och Kanonen)
Och så har jag blivit kompis med tre jääättetrevliga och söta tjejer.
Och då är jag ändå bara 5 dagar gammal.
Inte illa för en liten zebra!
pussar från Baccus tröttus
Tillbaka i Holken
Tjo! Det här är Baccus, så klart.
Om ni undrar varför jag skrev att jag är tillbaka i Holken,
så beror det inte på att jag bor i en fågelholk.
Nä, men vår lägenhet kallas för Holken.
Varför vet mamma inte riktigt.
I alla fall,
nu är vi tillbaka i Holken efter ett par dagar i Malmö.
Jag måste berätta färdigt om resan till Göteborg,
för det är länge sen.
Och nu vill jag börja berätta om NU,
det som händer nu,
samma dag.
Så idag tar jag med er på resan i Göteborg för sista gången.
En av mammas favoriter,
Carl-Einar Häckner,
uppträdde på scenen.
Mamma tycker att han är rolig
och bra,
och galen,
och väääldigt snygg.
Så här ser han ut:
Det var två till som var med i hans show,
de var så duktiga så jag inte kunde stänga munnen.
Han här var väldigt stark,
och mamma kallade honom ögongodis men det vet jag inte vad det betyder.
Han står på händerna på två höga pinnar.
Och så står han rakt ut från en pinne
(mamma säger att jag ska påpeka att han inte har foten på någonting,
fast det ser ut lite som att han har foten på väskor).
Flickan var jätteduktig också.
Hon gjorde en massa saker på en lina
som mamma inte ens kan göra på marken säger hon.
Sen fick jag fotas med Carl-Einar också!
Fast jag tänkte att jag satt ju på rasta-kaninens nos,
så jag klättrade upp på Carl-Einar hatt också.
Sen körde jag en helt egen show,
den var väldigt bejublad och alla älskar mej!
Förresten,
om ni undrar hur jag tog mig fram,
så var det så här:
På det sättet slapp jag springa jättemycket,
för jag hade nog blivit trött då,
och mamma slapp oroa sej för att jag skulle springa iväg på egna äventyr.
fast vet ni,
det här blir nog inte sista inlägget om Göteborg.
Det har blivit mycket nu,
och jag har ju mer kvar.
Så jag får fortsätta imorrn.
/helgkramar Baccus showus
Förlåt för frånvaron!
Hej, Baccus här, som vanligt!
Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit på någon dag.
Mamma och jag har dels varit väldigt upptagna,
dels har hon haft migrän så datorn har inte varit igång så mycket.
Idag ska vi iväg till Malmö,
vi ska träffa kompisar
och mammas bror
och titta på nya Potter-filmen.
På lördag kommer ett nytt inlägg, jag lovar!
Och det blir fortsättningen på Göteborgsutflykten!
Så länge bjuder jag på en helt annan bild.
Det här är min nya kompis:
Han heter Morris och kommer från Sydafrika och är ett år äldre än mej.
Han har lovat att lära mej allt han kan!
Vi ses sen!
kramar Baccus friendus
Liseberg behövde inte vänta längre
Hej! Gissa vem som är här? Baccus!!
Jag skrev visst inte igår.
Jag...glömde nog.
Men nu fortsätter jag med att berätta om dagen på Liseberg!
Den var väldigt lång, och väldigt rolig.
Vi var där i 8 timmar, och åkte väldigt mycket karuseller hela tiden.
Fast det var tre stycken som jag inte fick åka:
Atmosfear, Balder och Kanonen.
Man fick nämligen inte vara så liten som jag är om man skulle åka dem.
Mamma försökte smuggla in mej på Balder-karusellen,
men han som jobbade hade hökögon och såg mej.
Han tog mej från mamma,
trots att hon spänt fast mej bakaom sitt skärp.
Jag blev ledsen, för den såg rolig ut
och jag ville fotas av kameran som fanns i Balder.
Men jag var tvungen att sitta på en hylla istället.
Mannen som tog mej skrattade lite åt mej,
jag vet inte varför men det var inte särskilt snällt.
Mamma hade lite dödsångest när hon åkte upp i Atmosfear, sa hon,
våra kompisar också.
Men sen ramlade karusellen ner jättehögt upp,
och då tyckte hon att det var roligt.
Balder och Kanonen åkte hon massa massa gånger,
då fick en kompis passa mej.
Men jag fick åka en berg-och-dal-bana i alla fall!
Tror den heter Lisebergs-banan, eller nåt sånt.
Jag har bevis!
Fotot blev suddigt,
för hon var tvungen att snabba sej så att ingen såg mej.
Jag åkte andra vanliga karuseller också
Vi träffade en grön kanin med dreadlocks.
Mamma tyckte att han var jättesöt och ville att jag skulle ta ett foto med honom.
När mamma frågade honom,
vinkade han att vi skulle följa med honom.
Mamma jagade honom genom hela parken nästan.
Ibland stannade hon för hon tyckte det kändes lite tokigt att springa efter en grön kanin,
då vinkade han åt oss att följa med igen.
Då gjorde vi det,
mamma skrattade och sa att vi kidnappades av en grön kanin
fast våra kompisar som gick efter oss skrattade nog mer.
Fast de skrattade åt mamma, tror jag.
Så här såg det ut när vi jagade kaninen:
Och här har han äntligen stannat så vi slapp jaga honom mer
Rastakaninen!!!
Ser ni att hans kjol matchar mej?
Jag hoppas att den inte är riktig,
så han inte har tagit en som mej.
Dagen är inte slut än,
men jag fortsätter med den imorrn
för jag har skrivit mycket nu,
så nu är jag trött.
Kjam kjam Baccus karusellus
Första längre resan!
Hej alla, Baccus är tillbaka!
När jag hade bott hos mamma kanske 5 dagar åkte vi till Göteborg.
Vi skulle till ett ställe som mamma sa heter Liseberg,
och det stämde.
Först var vi tvugna att åka jääättelångt.
Vi fick ta tåget till Göteborg,
men jag har ju åkt tåg innan
(när jag åkte från Tropikariet och hem)
så det var ingen utmaning för mej.
På tåget får man äta godis och sånt
Sen fick vi sova en natt hos Ana, mamma härliga kompis.
På morgonen åkte vi bil till Göteborg,
det var Danis bil som Dani körde.
Jag var inte det minsta rädd!
Men jag var tvungen att ha bälte, för det sa mamma.
Fast sen busade jag,
och alla bara skrattade för jag är så söt.
Tycker man om att busa så gör man det.
Sen satte jag mej på min favvoplats,
för jag tycker bäst om att kunna se ut.
Mammas bältestvång höll inte så länge,
för jag är så söt och alla ääälskar mej.
Det var många såna stora långa, bilar på vägen,
de såg inte alls ut som vår bil.
Efter massa massa timmar kom vi till hotellet
Det låg en bit utangör Göteborg,
men det var fint
Och så här såg det också ut
Och lite inne i hotellet
Och lite senare åkte jag spårvagn för första gången,
det var väldigt spännande.
Och jag var lite nervös för vi var snart framme vi Liseberg
där alla karuseller bor.
Imorgon får ni se när jag åkte karuseller!
(fast jag fick inte åka alla,
det blev jag lite ledsen för)
Ha en bra lördag nu!
nosgnugg Baccus bilus
Trött fredag
Hej! Baccus mamma här.
Baccus var väldigt, väldigt trött igår, så han orkade inte skriva något.
Och så var han lite upptagen med att leka med fyra kompisar som vi passar också.
Men han lovar att göra ett nytt inlägg senare idag.
Ha en bra lördag så länge!
Robotbio, typ
Hej! Baccus här, jag snodde mammas dator en stund
(medans hon duschar, det kommer nån kompis till henne snart)
Idag ska ni få höra om mitt allra första bio-besök!
Det var andra dagen i mitt nya liv också,
det var en mycket hektisk dag.
Det var en film som handlade om någon slags robotar.
Eller, de var först bilar, sen blev det robotar igen,
sen bilar...
och så höll det på så.
Det fanns två små tokiga robotar också,
men de blev inte bilar.
De var nog var nog för små.
Här väntar vi innan bion
Det var mörkt inne i biosalongen,
så man kunde knappt se mig!
Man var tvungen att ha glasögon på sig på bion.
De var liiite stora för mig bara.
Det var en bra men lite läskig film,
konstigt när saker liksom kommer flygande mot en.
Nu ska jag hjälpa mamma grilla så det blir ordentligt gjort!
Puss o kram Baccus grillus
Dags att sluta vänta!
Hej! Baccus som tagit över tangentrodret en stund igen.
Mamma säger att hennes bror är upptagen med att jobba och sånt,
så Helsingborgsfotona får vänta lite.
Vi fortsätter på min andra dag i mitt nya liv.
Då åkte vi till Stenshuvud.
Det är ett berg som är ett naturreservat som ligger i Kivik som ligger på Österlen som ligger i Skåne.
Ett litet berg för människan, ett stort berg för en liten bebiszebra.
Första steget är ju att åka dit förståss.
Jag hade aldrig åkt bil innan, så bara det var ett äventyr.
Här åker jag alltså bil för första gången
Det ni nu ska se är när vi är på väg uppåt
Ni kan ju tänka er vilket jobb det var för mej att komma upp!
Mamma bar mej i och för sig...men ändå.
Men väl uppe var det värt det.
Mer utsikt
Fint, eller hur?
Fast jag kan inte alltid fotas själv, man måste dela med sej
(säger mamma)
så jag ställde upp på ett kort med Asima
(som körde bilen dit)
och mormor och morfars hundar Miró och Dali
(som konstnärerna, fast de är inte konstnärer utan hundar)
Ser ni mej?
Jag syns knappt tycker jag,
för jag är så pyttepytteliten jämfört med de stooora hundarna.
Så Asima var snäll och höll mej så jag slapp sitta i skuggan av nån
Man blir kissnödig av att titta så mycket på havet
Bilden blev skakig för mamma hade glömt att ha blixten på,
och det kom hon på först efteråt när vi var på väg hem redan.
När vi kom hem åkte vi till mormor och morfar för att grilla.
Jag fick hjälpa till,
och det visade sig att jag är en naturbegåvning när det kommer till grillning.
Köttet blev perfekt!
Sen åkte vi på bio, men det får ni läsa om imorrn.
Tuddeloo zebroor!
Går i väntans tider!
Hejsan svejsan, Baccus bakom tangenterna!
Idag hoppas jag kunna berätta om min rundvandring i Helsingborg,
vi gjorde liksom stan efter Tropikariet.
Lite grann i alla fall,
men för mig som ny i världen utanför Tropikariet var det väldigt spännande!
Nu är jag ju lite mer världsvan, så nu hade jag chillat mer.
Men vad som hände,
det var att mammas kamera dog.
Hon fotade för mycket
(ibland höll hon kameran på fel håll).
Hennes bror Peter fick fota istället,
och de fotona kommer så ni kan få se dem,
förhoppningsvis idag.
Annars får jag ta annat så länge.
Men någonting kommer senare idag i alla fall, det är säkert.
sniffar till sen Baccus tackus
Tropikarietresan fortsätter
Haj igen, Baccus här!
Nu ska jag fortsätta berätta om mitt första äventyr,
när jag gick en tur där jag hade bott på hyllan.
För jag hade inte fått gå runt där innan,
och mamma ville att jag skulle se det.
Ni vet där där:
Du måste veta var du kommer ifrån för att veta var du ska
Här är första bilden på mej och mamma tillsammans:
Här ser ni en orm som mamma tycker är jääättevacker,
men jag tyckter den var lite tråkig för den rörde sej inte,
den bara låg där och trodde att man inte såg den kanske
Den är på sniskan, du får vrida på antingen huvudet eller datorn.
Visst är den här apan häftig?
Jag funderade på att be honom om numret till hans frissa,
men mamma sa nej.
Mamma tvingar mej sätta in fler lemur-kort...
...och ett till...
Man fick inte ha blixt hos aporna, så det blev lite suddigt.
Men det är i alla fall två vuxna och två små som mej.
...och så ett till...
På sniskan igen,
mamma borde verkligen antingen ta korten rätt
eller vända dem innan jag lägger upp dem på min blogg.
...och ett till
Ja...jag säger ingenting nu.
(synd att hon inte kan ta korten rätt bara,
det är allt jag säger)
Det är en apa på ett dörrhandtag,
han kanske ville ut.
Jaa...
nu slutar jag för idag.
Men jag är tillbaka imorrn!
Och jag vet att ni ser fram emot det!
/massa nosgnugg Baccus blåbärspaj
Här börjar min resa
Hejsan! Jag heter fortfarande Baccus!
Det här är det första jag gjort, för det här var dagen mamma adopterade mej.
På Tropikariet i Helsingborg,
så vi börjar där.
Jag bodde alldeles bredvid de här ödlorna,
men de hade jättekonstigt namn som jag inte kommer ihåg.
De bråkade mycket, jagade varandra och sånt.
Mamma visade mej akvariet med tre hajar och en massa fina fiskar i.
de kan vara farliga, hajarna, de kan äta upp små zebror om de vill.
Men de här är snälla.
En jätteblyg blåsfisk!
Jag kom inte med för mamma va tvungen att va väääldigt snabb med att fota den,
den bara gömde sej hela tiden.
Häftig va?
Mammas favoriter, lemurer. Mamma ääälskar lemurer!
Fast jag fick bara ta ett foto med dem,
mamma säger att de är jättebusiga och kunde kidnappa mej.
Och det ville vi inte.
Nu måste jag gå,
men det kommer mer om Tropikariet sen. Senare idag, säkert.
pussar Baccus tacos
Baccus öden och äventyr
Hejsan på er!
Jag heter Baccus. Det här är min alldeles egna blogg.
Jag blev adopterad av min mamma från Tropikariet i Helsingborg
där hon hittade mej alldeles ensam på en hylla.
Så hon bestämde sej för att ta med sej mej hem.
Från början kommer jag nog från Afrika
det är vad jag hört i alla fall.
Men då var jag så liten så jag minns inte.
Nu följer jag med mamma när hon åker iväg på olika saker
och det här är min alldeles egna blogg om de äventyr jag är ute på.
För jag dokumenterar ju precis aaallting
annars hade jag inte varit en riktig äventyrare.
Det här är jag:
Mamma säger att jag är jättemycket linslus,
men för det första: det för att jag är så söt,
söta måste fotograferas mycket för det måste de faktiskt.
För det andra är det hon som sätter mej framför kameran.
Faktiskt.
Mamma säger att jag är busig också,
och det är nog rätt.
Men vet ni varför?
För jag tycker att det är roligt att ha roligt.
Och för att aaalla älskar mej så jag kan.
Det här är mina äventyr,
ni kan väl hänga med mej och titta allt jag gjort?
Vet ni varför?
FÖR ATT DET ÄR ROLIGT!
Om mer än en månad börjar det stora äventyret,
för då ska jag faktiskt till Slovenien.
Men tills dess blir det kul också.
massa sniffar och pussar från Baccus, den bästa Zebran någonsin
